Youtubes allra sorgligaste video

Vissa Youtubeklipp önskar man att man aldrig hade sett. Det här, med beskrivningen “Min kompis Svantes sommarlov”, tillhör definitivt den kategorin:

Göte Pleasures

I sommar kör Uppåt Framåt i Göteborg en klubb som heter Guilty Pleasure. Upplägget är non-stop 80- och 90-talspop från tio till två. Inga känslor av skam eller genans - bara Whitney Houston och I come from a land down under tills korna går hem (som folk sa på 90-talet). Guilty Pleasure koncept är, som namnet skvallrar om, att de spelar låtarna som du inte vågar erkänna att du gillar.

Men är det inte precis det vi gör? På Göteborgs popklubbar har Orups “Unga hjärtan” och precis vad som helst med Blümchen visserligen varit floorfillers i flera år, men den här våren känns det som att alla hämmande förbehåll inför att slänga in 20 år gamla landsplågor i dj-settet (eller i playlisten hemma) har släppt. Att starta en klubb som spelar Papa Don’t Preach och Rick Astley sommaren 2008 är ven fantastisk idé, men inte för att det är särskilt guilty - utan för att det är både helt rätt i tiden och snuskigt publikfriande.

Jag menar lyssna på det här:

Det här:

Och det här:

När låtarna är så här bra är det är svårt att över huvud taget göra något annat än att sitta hemma och titta på gamla YouTube-klipp med 80-talsvideor.

Jag vet inte. Kanske är det annorlunda utanför staden vars mest kända symbol håller i en skitstor fiskfallos.