00-talets bästa låtar

Ni har läst om det. Strax före sommaren kom vi på att det vore kul att be svenska musiker, dj:s, musikkritiker, konsertarrangörer, musikjournalister, och människor vi gillar, att lista de 100 absolut bästa låtarna som spelades in under 2000-talets första decennium, det så kallade 00-talet.

Nu är vi igång. Listorna ramlar in från alla håll, och delar av musiksverige sitter med pannan i djupa veck as we speak och grubblar över hur man rangordnar En vän med en bil, Geraldine och Drop It Like It’s Hot.

Inom några veckor har vi sammanställt alla listor och kokat ner dem till en enda otroligt fet lista över de absolut bästa låtarna som gjorts de senaste tio åren.

Listan kommer vi att publicera låt för låt, dag för dag, med start den 22 september och med den stora finalen på nyårsafton, när vinnaren avslöjas.

Håll ögonen på nollnolltalet.se

Medan ni väntar kan ni läsa vad andra har skrivit om hur det är när man ska lista 00-talets allra bästa låtar:

www.dn.se/kultur-noje/kronikor/fredrik-strage-jag-kunde-inte-forma-mig-att-hoppa-over-hey-ya-jag-vet-att-jag-kommer-att-alska-d-1.940533
www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2785&artikel=3041222
www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/jennyseth/article5649184.ab
www.folkvett.se/jazzhands/2009/08/hole-in-one-nej-one-in-hole/
www.mabd.se/?p=127
www.kinkyafro.se/?p=1776
blog.press2play.tv/frida/post/De-100-basta-latarna-fran-00-talet.aspx
blogg.ystadsallehanda.se/webblogg/2009/08/19/de-100-basta-latarna-fran-00-talet/
annikaflynner.blogg.se/2009/august/hundra-latar-soker-en-lista.html
lavaland.se/node/1556
www.monotoni.se/bass/2009/08/99-problem-och-en-sjalvklar/
gd.se/noje/1.1296593
popmorsa.blogspot.com/2009/08/vill-aldrig-tanka-pa-detta-igen.html
pariktigt2009.blogspot.com/2009/08/forst-sa-jag-nej-men-frida-har-ett.html

Vår tids störste antirasist

En anteckning om min favoritartist Michael Jackson, som dog igår.

Tidningarna pratar med rätta om dansaren Michael Jackson, och sångaren Michael Jackson, och videopionjären Michael Jackson. Allt det där är riktigt - det sägs till exempel att MTV inte överhuvudtaget roterade svarta artister innan Thrillervideon.

Jag vill gärna tillägga en sak med min idol Michael Jackson, som många har missat idag.

Vi som var barn of color (alltså mörkhyade) i Sverige på 80-talet såg upp till Michael Jackson eftersom han var svart. Jag tror att det fortfarande är sant. Han representerade ett försvar mot de vita idolfantasier som vi riktade mot oss själva. På pojk- och flickrumsväggarna hängde vita superstjärnor som villigt slingrade sig in i våra föreställningsvärldar. Jag tror många av oss var vita, i fantasin.

Michael var svart. Och han sjöng om tredje världen. Han sjöng om rasism och om att rädda planeten.

Att han själv blev vitare och vitare med åren gjorde det bara extra intressant. Oivvio Polite har skrivit supersmart om detta i texten White like me:

“Michaels exempel visar hur det kan gå för den som verkligen iscensätter sig själv. Hans transformation håller sig inte inom det rasistiska systemet. Den kommer aldrig att betala sig. Han har skjutit sig ut ur omloppsbanan. Han är vår tids störste antirasist.”

Läs hela texten.

Man kan tänka sig att det här hänger ihop med att han fortfarande är ofattbart stor i alla de länder jag har besökt i Afrika. Synen på Michael Jackson där är i allmänhet betydligt mer tillåtande än här i Sverige. Senast förra veckan hörde jag förresten en flicka i radion som svarade på frågan “Vad skulle du göra om kommunen (jag tror det var Södertälje) fick mera pengar?”:

“Bjuda hit Michael Jackson”.

Nu ska jag ta på min vita fingertejp och lyssna igenom skiva för skiva.

Releasefest i Malmö ikväll

I kväll kombinerar vi releasefesten för Novells vårnummer med sommarklubbpremiären på Babel i Malmö. Novelläsarna kan OSA här (först till kvarn!).

Redaktionen spelar sommarhits mellan 20-21.
Sen Glass Candy och Desire (Chromatics). Blir grymt!

Tack!

Tack alla ni som kom på releasefesten på Moderna Muséet igår kväll!

Vi hade sjukt trevligt, och det var ni som gjorde kvällen till ett fantastiskt minne. Tack också vädret, tack personalen och tack till artisterna: Steso Songs, Christopher Sander och Avner.

Ni som inte hade möjlighet att vara med, och ni som vill återuppleva delar av kvällen: kolla här:

Nu drar vi till Malmö. Träffa oss på Debaser på lördag kväll när Novellredaktionen spelar skivor och köp vårt nya vårnummer för en spottstyver!

Ses där!

Kritikern: Åsa Linderborg

Artikeln först publicerad i Novell #2-3 2008

Åsa Linderborg har egenheten att hon älskas av alla, även av sina fiender. Också de som avskyr hennes vänsteråsikter mjuknar i värmen från den prisbelönta romanen ”Mig äger ingen”. Novell träffade henne för att prata musik, men det blev mest politik.
Läs mer…

124 sidor vårnummer

Nu är det på väg. Det nya numret av Novell har lämnat redaktionens klåfingriga händer och påbörjat resan mot Sveriges Pressbyråer.

I Novell #1-2/09 - tjockare och bättre än någonsin - kan du läsa om:

Daniel Gilberts trasiga hjärta. Striden om Rednex. Finanskris och elektropop på Island. Skivbolagsbossen som utmanade Haile Selassie och vann. Och Monique Wadsteds kärlek till joddlande flöjthårdrock.

Dessutom: Moneybrother om sin scenskräck, Jean Michel Jarre om rymden, H.E.A.T om bråket inför melodifestivalsuccén, Steso Songs om dramatik och stesolid, Dizzee Rascal går bananas, och den ungerska självmordssången.

—

Plats och datum för releasefesten i Stockholm är spikade. Det blir i Moderna Museets trädgård den 20e maj! Mer detaljer kommer snart!

Ni som ogärna väntar kan alltid följa oss på Twitter.

Jag har varit vilsen, Lisa

Jag och NovellFrida var och kollade på Parken här i Midsommarkransen ikväll. Och båda sa “jag dog”. Och båda sa: “det är sällsynt att man dör”.

Jag har länge diggat Pelle (Parken). Inte så mycket på grund av Moder Jords Massiva, inte på grund av the Chrysler - utan mest på grund av Bowiefusionsupergruppen Indisciplined Lucy hemma i Uppsala på 90-talet.

Sist vill jag parentetiskt säga: heja Uppsala i kampen för att bli huvudstad 2014 under det europeiska kulturhuvudstadsåret! När vi växte upp var det ingen som älskade oss, men nu bara Veronica Maggio, Nordpolen, Markus Krunegård, Parken, Jeniferever, Rickard Jäverling och allt.

Upphittat

Startskottet för den senaste tidens fullkomligt ohejdbara våg av spektakulära kulturfynd i Sydamerika kanske brändes av i och med kalkonfilmen Indiana Jones och kristalldödskallens rike. Där påträffar Harrison Ford såväl pinsamt stereotypa indianstammar, som rymdvarelser i Peru.

Verklighetens fynd är nästan lika uppseendeväckande: isolerad urbefolkning Amazonas, Che Guevaras dagböcker i Bolivia, nya scener från Fritz Langs stumfilm ”Metropolis” i Argentina, både fjorton hittills okända kärleksdikter av poeten Pablo Neruda och nu senast psykopaten Aribert Heim i Chile. Allt inom loppet av några sommarveckor.

Som min kollega Clara påpekade: snart hittar dom väl Jimmy Hoffa också.

Breakin’ and Poppin’

Ni minns Alfonso Ribeiro?

Klart ni gör. Det var han som spelade Will Smiths kusin Carlton Banks i TV-serien “Fresh Prince in Bel Air”. Vad ni eventuellt inte minns är att Ribeiro först gjorde sig känd som en av Michael Jacksons speciella barnvänner. Han moonwalkade i en Pepsireklamfilm, där refrängen går “You’re the Pepsi ge-ne-retion” istället för “Billie Jean is not my lover”.

Hursomhelst. Jag önskar att jag hade det här paketet. Särskilt det praktiskt ihopfällbara breaking-boardet!

Att Alfonso Ribeiro aldrig slutade dansa ser man tydligt i den här klassikern:

Förresten: notera hur det komiska med Carlton Banks i TV-serien alltid är kopplat till hur han förhåller sig till den stereotypa, “genuina” svarta manlighet som Will Smith (på sitt sätt) representerar. Carlton är republikan, gillar “vit” musik, och tror att Tupac Shakur är en judisk högtid. Helgalet enligt normen, men så här i efterhand: ganska sympatiskt.

Mycket allvarlig musik

Mot slutet av det här klippet ställer sig Leonard Cohen mittemellan sina svartklädda körtjejer. De ser nästan drogade ut, helt hypnotiserade av stundens allvar, och kanske av Cohens pondus. Alla tre blundar, gungar försiktigt från sida till sida, och så sjunger de tillsammans.

Det här är som ni förstår ett sätt för mig att bearbeta den ångest som river i mig eftersom jag inte har biljetter till konserten i Helsingborg ikväll.