FIRA 00-TALET MED MUSIKMAGASINET NOVELL OCH NOLLNOLLTALET.SE

Den 31:a december - årtiondets sista dag - är det dags för Nollnolltalet.se att avslöja vilken låt som röstats fram till 00-talets allra bästa låt. Det vill vi fira med en stor fest!

Därför anordnar Novell och Nollnolltalet.se Sveriges roligaste nyårsfest! Det gör vi på Södra Teatern i Stockholm, med imponerande utsikt över huvudstaden. Specialinbjudna artister tolkar sina favoritlåtar från de senaste tio åren, och från skivspelarna hör vi all den där musiken vi glömt att vi älskar. Till exempel låten som radioprataren Eric Schüldt beskriver som “mitt soundtrack till olycka och motvind”. Eller r’n'b-låten som dj:n och journalisten Jenny Seth ansåg blev en “språngbräda för kvinnan som skulle dominera 00-talet från början till slut”. Vi kan nästan garantera att vi kommer spela technohiten som klubbarrangören Niklas Johansson anser att man bör “hälla Törley över varandra till”.

Den största händelsen under kvällen blir den när vi avslöjar vilka tre låtar som toppar vår lista över 00-talets bästa låtar, framförda i unika liveversioner med välkända gästartister.

Det kommer med andra ord bli en kväll som helt tillägnas underbar musik från 00-talet. Därför vill vi gärna att ni är med redan nu! Var med och diskutera, kolla om era favoriter finns med på listan, berätta om ert bästa musikminne och säg till vilka låtar ni vill höra på festen!

Biljetterna kostar 250 kr och finns tillgängliga från och med den 30 november. En festlig nyårsmeny kommer att erbjudas till ett bra pris för intresserade.

Bord bokas direkt via Södra Teatern på tel: 08-531 993 09. Öppettider kl 18-03.

Här finns evenemanget på Facebook.

__________________________

Uppdatering 2009-12-14

NU ÄR DET SLUTSÅLT.

Det kommer dock att släppas biljetter under kvällen, och eftersläppet (efter tolvslaget) kostar bara 100 kr.

Annat nytt att fira: är att vi har fått tretillstånd! OCH: tillgång till festvåning med tillhörande balkong. Detta innebär inget mindre än ett nyårsfirande med stans bästa utsikt! Och, förutom att fantastiska Festa Med Killar har fått äran att dekorera Södra Teatern i nyårskläder, är det de som maxar det översta dansgolvet med blåsfest, vissel och taktmixar.

Vi har även rott iland en deal med Färgfabrikens Kafé som har öppet till kl 05. Om man vill efterfesta får man gå in för halva priset hos dem när Södran slänger ut oss. Lappar som berättigar till detta delas under kvällen ut till Nollnolltalets gäster.
__________________________

Uppdatering 2009-12-26

NYHETSBREV:

Kära vänner,

Vi ser så ohyggligt mycket fram emot att fira av 00-talet med er, can’t wait. Låt oss gå igenom det viktigaste. Här är ert nyår:

- Vi är stolta över att härmed presentera vår hedersgäst denna kväll. I nya numret av Magasinet Novell berättas historien om legenden Dogge Doggelitos 00-tal och hur det nästan tog livet av honom. Dogge pryder framsidan till vårt rykande färska nummer. Och nu, *breaking news*: kommer han även att stå på vår scen på nyårsafton! Dogge gör oss den äran först av alla, så kom i god tid för att inte missa detta.

- Vår överdrivet gulliga specialshow med vår hedersgäst samt hyllningar till de bästa låtarna på nollnolltalet och framförallt: LIVENEDRÄKNANDET OCH AVSLÖJANDET AV TOPP TRE på listan – som vi har väntat! – kommer att BÖRJA KL 22. Medverkande älsklingsartister: Hästpojken, Slagsmålsklubben, Steso Songs, Simon Gärdenfors, MUXIKA77, samt Novellprisvinnaren Alexis Weak + Lorentz, framför tolkningar av sina egna favoritlåtar. Fagraste Elias & the Wizzkids kommer stolt att framföra den översta toppen live.

ANNARS DÅ:
- Två dansgolv! Festa Med Killar kör dans, dans, dans på det övre. Novell Allstars är all about 00-talshits i baren.
- Vi har beviljats tretillstånd! ♥ tillståndsmyndigheten.
- Södra teatern har tillåtit oss att ta över festvåningen med tillhörande BALKONG, på utsidan, högst upp, bara helt vanlig nyårsutsikt över riddarfjärden.
- Installationer! Projektioner! Live-twittring!
- Efterfest! Specialdeal för novellvänner på Färgfabrikens nyårsfest efter kl 02. Halva priset för Novells nyårsgäster (i mån av plats).
- Magasinet Novell! Nya numret kommer att finnas till försäljning till syperspezialpris.
- Vi är slutsålda sedan den 14 december, med det kommer att finnas biljetter i dörren under kvällen. Södra Teatern låter hälsa att: ”OM det känns luftigt vid 21.30-tiden, så släpper vi fler biljetter, till fullpris. Det avgör platsansvariga och vaktchefen ihop. Eftersläppet är efter kl 24, 100 spänn. Antal, i mån av plats helt enkelt.” För mer info, se: http://nollnolltalet.se/nyarsfesten/

BARA SÅ.

Det var allt. Kom-i-håg: Show börjar kl 22. Slut: innan tolvslaget. Dunt be late.

Vi längtar!

Sensommarpropaganda

Det var väl för ungefär en vecka sedan som den kom över mig. Jag hade börjat jobba igen, och det regnade. Känslan av att jag borde haft något, något som inte fanns där. Som borde funnits där, väl? Nästan helt säker på att jag skulle haft en. Sommar 2009. Jag hade gått och väntat på sommaren, hela sommaren, och så kändes det nu som att någon bara skrattade rått och sa att den var slut. Det var som att någon hade kört förbi mig och ryckt åt sig sommaren bakom min rygg och nu var i ögonblicket då jag precis börjat klappa mig på sidan av kroppen och tänkt att jag borde haft något där.

Men den här söndagen är något förändrat ändå. Det är inte slut på augusti hörrni, bara nästan. Man kan säkert bada nästa vecka. ”Det skall bli jättevarmt säger Yr”, ropar jag åt alla som vill lyssna. Och det här regnet som sköljde över mig lagom till MGMT i fredags kväll, det var inget höstregn, jag var varm hela tiden. Jackan torkade till dagen efter men det spelade ingen roll, den fick ändå stanna i väskan, den behövdes inte. Idag lyser solen och jag, jag har varit på festival i två dagar, allt utan att lämna Södermalm.

I år var andra året som Popaganda arrangerades på Eriksdalsbadet i Stockholm i samarbete med Luger, med övervägande tyngd på svenska popakter och några få utländska stora artister som ändå inte är supermegastars.

Och det var liksom fint med regnet till MGMT, glädjen förstärktes när det var sådan grym stämning ändå när de avslutade fredagskvällen till strilandet med Kids och Time To Pretend.

När Markus Krunegård stängde lördagskvällen var det inte fullt lika packat med folk, vilket var synd eftersom hans spelning var fantastisk från början till slut. Han hade ett tight band, klädkod, tufft motljus och framförallt: Mauro Scocco som gästartist. Markus presenterade ”Sarah” som den låt som präglat honom och hans musik kanske mest, och Mauro klev in till andra versen för att avsluta låten själv. Bara det, och kanske Miike Snow urtuffa spelning – se dem när ni kan - var lätt värt de där 500 kronorna som en biljett för två dagar Popaganda kostar. För att inte tala om sensommarpeppen man får på köpet. Det är som stöld nästan.

Dramatik & stesolid

Först publicerad i Novell #1-2 2009.

Text: Frida Färlin, Foto: Azin Ashourvan

När Karolina Stenström var sju år ville hon dö, när hon var tjugo tog hon en överdos ångestdämpande tabletter. Depressionen har färgat av sig på musiken Karolina gör som hyllade Steso Songs. Idag har hon hittat en större jämvikt mellan melankolin och kreativiteten.
Läs mer…

”Det kan fortfarande göra jätteont”

Artikeln först publicerad i Novell #2-3 2008

Annies karriär hade precis börjat ta fart när hennes pojkvän och producent Tore gick bort. För Novells Frida Färlin talar hon för första gången på allvar ut om förlusten av sitt livs kärlek.
Läs mer…

Popaganda

Foto: Sannah Kvist

Senaste gången jag såg Bob Hund var under snökaoset i Gävle 1998. Folk kom på skotrar och skidor, det åskade. Fickpluntan gick runt ibland oss femtio stackare som hade tagit oss dit. Min kompis lurade i mig att basisten, Mats, hade träben. Det trodde jag i flera år, kan även ha spridit detta. Själva spelningen var fantastisk, det hade den kanske varit hur de än spelande. Vi gick på efterfest, alla tog av sig kläderna - de var blöta. Sedan var man tvungen att vara kvar där, vi var insnöade, kunde inte gå hem.

Nu gör Popaganda gjorde det begåvade valet att ta Bob Hund till festivalen. Bob Hund, som inte gjort en spelning på sju år, som tackar nej till alla intervjuer, gör sin 399:e spelning på lördagskvällen inför dryga 8000 besökande. Thomas Öberg är den han alltid varit. Spexig, liten, fin. Den här gången är det en jättehögtalare, placerad mitt på scenen längst fram som är hans podium. Men stolen finns med, för att kastas omkring om inte annat. De andra attributen är inte lika vanliga men ljuvliga: vitt pärlhalsband, vita silkesvantar, vit ögonmask, till hans helvita jeans och t-shirt. Han sjunger om att det är revolution på gång, om att sätta allt på ett kort, han rear ut sin själ och jag undrar hur de lyckads boka dem. Upp, upp, upp, ned.

Andra saker att känna tacksamhet över är upplevelsen av brasilianska Bonde Bo Role. De blandar musik ur filmen Grease med ”Push it”, lägger på lite Daft Punk, får alla att dansa “som vinden” med armarna i luften. En av tjejerna sitter i en soffa och sittdansar lojt. Sedan ruskas det med plastpalm och dansas i lila glanstights som att det inte fanns en morgondag till hitten ”Solta o frango”. Den blandas med ”Just can’t cant enought” utan att det är några konstigheter. Livet är lätt och urroligt, och det enda som finns kvar att önska är att de kommer tillbaka snart så att jag får se dem på en liten och svettig klubb.

Annars då? Hidden Cameras var trista och Sebastien Tellier gjorde ”riktiga sexljud” med uppknäppt gylf. Det var väl det. En Popaganda-festival på Eriksdalsbadet slutar tidigt, vid elva. Då går man inte hem till sitt tält. Då går man till Clarion, det tar två minuter, eller Debaser Medis, det tar fem minuter. Sen kan man promenera hem om man vill och bor på rätt adress. Också något att känna tacksamhet över.

Du är så yeah yeah

Det känns som rätt beslut, med rätt timing. Ändå sorgligt med Broder Daniels avslutningskonsert på Way Out West. Det markerar så definitivt en ny era, för dem och alla oss som var kids när de var kids. Vi som sett dem växa upp, vi får en påminnelse om att även vi borde tänka på att denna väg vandra. Lägga undan tiaran, slänga skålen med paljettstjärnor för gott, inse att de aldrig mer kommer att komma till användning. ”When we were winning”, dags att gå vidare nu, klippa sig, skaffa ett jobb. Sluta klä sig i svart, dansa barfota, gå på efterfest, sova över i soffor.

Kanske har vi redan gjort det, kanske är vi redan där. Kanske är det därför WOW känns som en toppenfestival. Städad och varm, okletig. Vi möter upp vänner på träbänkar i inhägnader istället för lortiga tält.

Framförallt så får man ge gänget bakom WOW en eloge för intressanta bokningar, det är en fin blandning av bredd och spets. Lagom publikfriande, ändå fingertoppskänsla. Band, enligt vissa - kanske lite av grejen med festival. Något som verkar vara bra att påminna om ibland.

Fred! Kärlek!

Jag är här nu! I år bryter jag min Hultsfred-tradition men åker på Peace & Love i Borlänge första gången. Det är väl signikativt antar jag, detta är nämligen även året då Peace & Love går om Hultsfred i besökarantal och svingar sig upp på pallen som Sveriges andra största festival med 25.000 besökare.

Kollade igenom programmet på tåget igår på väg upp, hade inte velat göra det innan. Jag visste ju inte om jag skulle komma iväg. Och blev helt till mig över att jag skulle få se Kent. Såg hela nittio minuterarna. Det brukar jag aldrig orka. Det var fantastiskt, jag hade glömt att de var så bra, så tighta, tunga. Alla farhågor om gamla och trötta - bortblåsta. Bäst: att de spelade “Ingen kommer att tro dig”.

Axxele

Acceleratorfestivalen i Stockholm har dyr öl och scener som man inte kan komma till på grund av att folk står i Münchenbryggeriets trappor och ser på andra spelningar, och sedan när man väl har lyckats tagit sig till en scen då får man inte komma in för det är för fullt i salen. Men ändå, det här med stadsfestival, vilken grej. Se fina band, alternativt missa massa fina band, prata med alla man känner, äta fyllemat, somna i sin egen (vissa) säng, gå och jobba dagen efter. Alla var närvarande, “här!”, hela Sveriges lilla indiepopelit var där, varenda osnuten popjournalist, ingen saknades, alla kom på uppropet.

Vampire Weekend var tighta och somriga. Det var spexigt. Jag missade MGMTs hit “Time to Pretend” för att min vän messade att jag skulle komma genast och se Black Kids. Då hade de inte börjat spela. Men MGMT hade hunnit spela låten under denna lilla tid som förlöpte innan jag kom ut igen. Hatar’na. Tur att Black Kids var så heta när de körde “I’m Not Going to Teach Your Boyfriend How to Dance with You” sen. Förlät lite.

Nu visar MTV “faboulous life of”. Idag om “Celebrities spending habits in 2003″. Så hett. Så rätt. Spot on. Nej, vänta, vänta, nu visar de ett egenproducerat inslag: “Missa inte Uppsala Reggaefestival”. Det såg jag bara för två timmar sedan. Sweet.

Undra om jag skall åka till Peace & Love i helgen. Detta lilla beslut har jag lämnat åt ödet. Återstår att se. Bestämmer imorgon.

Festivalsommar invigd

Då har det börjat och det var inget som skulle göras i stillhet. Med blåmärken och potentiell spricka i ben förorsakad av bordsdans, är festivalsommaren invigd. Vissa har redan varit på festival, på Siesta! till exempel, som verkar ha varit urmysig. Andra tog steget nere i Småland i helgen, även om det tydligen inte var lika många som vissa hade hoppats.

Själv gav jag mig in i leken igår, på WTAI, med pardon alltså. Detta trots variabler som oftast brukar dra ned tempot lite: stadsfestival (definitionsfråga, stora skuggan ligger mycket vackert beläget vid sjö), spöregn bitvis, och dyr mat och öl. Själv var jag del i någon slags möhippa, det kan ju ha med saken att göra. Det var inte stillsamt. Och överlag så får väl WTAI sägas vara en ganska testosteronstinn festival. Fotbollen var prioriterad och välbesökt.

Sist och bäst spelade Foo Fighters. Deras mainstreamrock var tydligen precis vad jag, och vad det verkade,  de andra artontusen ville ha när natten slog över mot söndag. Everlong liksom.

One down, hur många som helst kvar att gå.

Introtävling

Vi har introtävling. Jag leder. Man kan även säga att jag vann ett quiz som PSL ordnade tidigare ikväll på Debaser Medis, om man bortser från det faktum att Lina Thomsgård gav alla svar i vårt “lag” och jag mest viskade felaktigheter i hennes öra.

fuck forever.
jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din.
tårarna.
we are your friends.
så länge skutan kan gå.
breaking the law.

Ni ser. Bara enklisar.