När Londonkravallerna bröt ut i somras låg X Factor-deltagaren Cher Lloyds debutsingel »Swagger Jagger« i topp på Englandslistan. Själlöst skräp för en tid utan moral, sa kritikerna, och 18-åringen som tillbringat sin barndom i en husvagn blev landets mest utskällda artist. I själva verket är hon med och återuppfinner idén om politisk musik, skriver Kristofer Andersson.
Text: Kristofer Andersson | Foto: Nico Hogg
Inom tv-produktion talar man om »moments« – sekunden när allt faller på plats, då allting händer och nackhåren reser sig. Det kan handla om slutsekunderna i ett sport-evenemang, eller om en utblottad familj som får hjälp att bygga ett nytt hus.
Få program har förfinat tekniken lika mycket som talangjakterna X Factor och svenska Idol, program vars existens vilar på stunden när en trulig tonåring eller kufig tant sätter belackarna på plats. När produktionen går från närbilder på svettdroppar, darrande händer och tveksamma jurymedlemmar till stora, vida kameraperspektiv. Ljuset lättar. En exakt ton träffas.
Den fjärde september 2010 inträffar ett sådant ögonblick i brittiska X Factor. Cher Lloyd är sexton år gammal och har precis presenterat sig för juryn. Lloyd, från småstaden Malvern i Wochestershire, är påtagligt nervös. Hon har lärt sig att rappa genom att rimma över instrumentala Youtubeklipp, men det här är någonting helt annat.
Precis innan Cher Lloyd går upp på scenen fångar kameran upp en av hennes knappt hörbara viskningar: »Oh my God«.
När beatet kickar igång är Lloyds nervositet utraderad. Hon framför Keri Hilsons version av Chicago-rapparen Soulja Boys »Turn my swag on«. Hon rör sig lätt över golvet, spänner ögonen i juryn och stöter fram raderna »I get money / If you be hating just be mad at yourself / I bet you think this song is about you, don’t you? / But I did it without you«.
Bakom scenen står hennes mamma, mormor, morfar och yngre bror. De är rörda till bristningsgränsen.
Det var då. Bara ett halvår senare, i augusti 2011, är Cher Lloyd Storbritanniens mest avskydda artist. Samtidigt briserar uppror, plundring och kaos i Tottenham – en till synes oväntad supernova i ett förbisett hörn av samhället som snabbt sprider sig över hela landet. De brittiska tabloiderna tävlar i att hälla skit över den giriga och självupptagna ungdom som nu blivit så bortskämd att den slutligen krossat skyltfönstret och tar allt som den vill ha.