Låt #6 | Da Buzz: »Do you want me«
–Men varför har du med den här?
Det är en av Fredrik Reinfeldts favoritgrupper.
–Det här?
Ja, discopopbandet Da Buzz.
–Jaha. Detta är vad jag kallar gå-musik, takten får en att bara trampa på. Men det är nog det enda man kan göra med sådan här musik. Den är lika trivial som Reinfeldts politik.
Låt #7 | Bruce Springsteen: »Glory days«
–Äntligen riktig musik! Jag vet inte vad det är med den här mannen, men han är bara bäst. Han har varit min följeslagare genom livet och nästan lika viktig som han jag är gift med.
På riktigt?
–Ja. Bruce har varit en del av mitt liv i 30 år.
Vad fick dig att fastna för honom?
–Det var en kombination av musiken och hans sätt att vara amerikan. Jag är uppvuxen med kampen mot Vietnamkriget. USA var imperialismen. Och så plötsligt kom den här killen med den amerikanska flaggan och sjöng »Born in the USA« med stolthet. Det blev en annan bild av arbetarklassen i USA. Sedan faller jag överhuvudtaget för gitarrister.
Känns det som att du har haft dina glory days, eller har du stora drömmar kvar?
–Hallå! Jag är bara 54 år. Jag har massor med saker jag vill göra. Glory days fortsätter.
Vad tänker du idag om varför ni förlorade det senaste valet?
–Dels mötte vi en regering som bara hade suttit en period, och som hade hanterat finanskrisen på ett framgångsrikt sätt. Dels gjorde vi det med en koalition som hade varit oändligt mycket bättre om jag hade fått göra som jag ville, att bara ha med Miljöpartiet. Jag kommer aldrig att släppa tanken på vad som hade hänt om jag hade vågat stå på mig internt och säga »jag vill inte ha med Vänsterpartiet, antingen gör ni som jag tror är bra eller så får jag gå«.
När man tittar ut i Europa och i ett längre perspektiv kan man få känslan av att socialdemokratins tillbakagång är en oundviklig process. Är det så, eller tror du på en ny storhetstid?
–Socialdemokratin satt vid makten i väldigt många europeiska länder i 30–40 år. Till slut blev vi mer förknippade med att ha makten än att vilja uppnå rättvisa och jämlikhet. Nästa gång väljarna möter Fredrik Reinfeldt så sitter han och många andra borgerliga regeringar i precis samma sits. De börjar bli bekväma och tillbakalutade och har inte så mycket visioner längre. Om vi inom socialdemokratin bara blir bättre på att visa att vi vill ha ett annorlunda samhälle, då kanske det inte är en storhetstid som väntar, men vi kan absolut börja vinna val igen.
Hur ska ni göra det?
–Vi behöver förstå att vi inte bara kan lyssna på opinionen. Vi måste förändra opinionen. Många partier är idag inne på att mäta sig fram till vad folk tycker. I så fall kan man ersätta politik med Sifo. Vi måste bli ett modernt parti för det mångkulturella Sverige vi lever i nu. Vi kan inte bara säga »We won’t back down« och prata om hur det var förr. Jag vet att det inte är så Håkan menar, men det är så det ofta uppfattas. »Rösta på oss, för vi var bra på 60-talet.«
- – - – - – - – - – - -
Adam Svanell är kulturjournalist, medlem i Novells redaktion och ständig Kritikern-skribent. Viktor Gårdsäter är frilansfotograf.
Den här texten är ett smakprov från nya numret av Novell. Förhandsbeställ det här redan nu.