Panelen: Morrissey och rasismen

Rockjournalisternas kelgris Morrissey gör allt oftare tveksamma uttalanden. I en intervju beskrev poplegenden det kinesiska folket som en ”underart”. Han har också beklagat sig över att invandringen suddar ut den brittiska identiteten.

Novell frågar: Tar rasismen död på Morrisseys ikonstatus?

Fredrik Strage, musikkritiker:
– Nej. På senare år har han framstått som en fullständigt vidrig person, en misantrop som föredrar djur framför människor. Jag tänker inte lyssna på Morrissey igen förrän han gör en ny ”You have killed me”. Men ta död på sin ikonstatus skulle han bara göra om han gjorde något riktigt korkat, som att återförena The Smiths.

Karolina Stenström, artist under namnet Steso Songs:
– Jag tänker att åsikterna är resultatet av en ensam, narcissistisk livsstil. Men jag tror att de som ser Morrissey som en ikon har så starka band till musiken att det är lika svårt att stöta bort honom som att stöta bort en familjemedlem som röstar på Sd. Hans ikonstatus kommer bara att stärkas med tiden.

Natalia Kazmierska, krönikör och reporter:
– Ja. Han har blivit britternas svar på Birgitte Bardot, som kramar sälar samtidigt som hon hatar invandrare. Bilden av Morrissey som witty och smart måste ha raserats totalt vid det här laget. Han borde lyftas fram som ett varnande exempel för alla manliga rockmusiker. Nostalgi och sentimentalitet leder aldrig till något gott.

Marcus Birro, författare:
– Jag tycker om människor som inte passar in. Men för att bli älskad i djupa folklager måste man städa undan allt som skaver. Till sist är varje offentlig person så slipad att det inte spelar någon roll vem han eller hon är. När kommer dagen då vi kan älska en stjärna för hennes missmod, demoner och tillkortakommanden?

- – -

Texten är publicerad i Novell #3-4/2010 som finns i butik nu. Beställ nya numret här.

Lämna en kommentar

Din e-postadress delas aldrig ut. Obligatoriska fält har markerats med *

*
*