Novell

Publiksäkerhetsprofessorn Chris Kemp har i en studie mätt hur högt trycket publiken utsatts för längst fram på stora konserter. En av mätningarna gjordes på Readingfestivalen i England, som har samma system med en enda säkerhetsbarriär som Roskilde använde sig av 2000 (1).
»Där utsattes publiken längst fram för ett tryck som motsvarar att i en sekund ha tyngden av en buss på bröstkorgen.«
På Roskilde, med inhägnaderna på plats, var trycket längst (2) fram fortfarande högt, om än inte alls lika högt som i Reading. I de bakre inhägnaderna (3)var det däremot försumbart.
»Och mest intressant: trycket från de 75 000 personerna längst bak (4) var nästan ingenting«, säger Chris Kemp.

Grafik: Alfred Gunnarsson

—————————————————————————-

»Det som hände skakade om hela konsertindustrin«

Effekterna av Roskildeolyckan kändes också i Sverige. Efteråt tog den svenska regeringen initiativ till en svensk manual för evenemangssäkerhet. Den gavs ut av Rikspolisstyrelsen och Räddningsverket 2008.
Arbetet med att ta fram den svenska säkerhetsguiden leddes av Petter Säterhed, som idag är säkerhetsansvarig på Peace & Love-festivalen.
– Tittar man på utvecklingen inom publiksäkerhet så finns det ett före och ett efter Roskilde. Det som hände där skakade om hela branschen, säger han.
Han pratar om det som en omsvängning, som att utvecklingen fick en skjuts.
– Många arrangörer började ta mer seriöst på säkerhet som begrepp. Det blev lättare för oss som jobbar med säkerhet att få vår vilja igenom. Men det är fortfarande en stor skillnad mellan olika arrangörer. Det finns de som egentligen borde pyssla med annat.
Ett före och ett efter Roskilde märktes också på Hultsfredsfestivalen. Där fanns ett publiksurfningsförbud sedan tidigare, men det respekterades inte av alla. Det var inte ovanligt att säkerhetspersonalen tog emot över 200 publiksurfare under en stor konsert. Efter Roskildeolyckan sjönk antalet till strax under 200 publiksurfare, sammanlagt för alla konserter under hela festivalen.
Hultsfredsfestivalen hade fått anledning att öka sitt säkerhetstänk redan tidigare. En ung kvinna dog när Hole spelade på festivalen 1999, efter att sångerskan Courtney Love hade uppmanat publiken att ta sig upp på scenen.
Idag undersöker säkerhetschefen Ulf Nilsson alltid hur bokade artister har betett sig vid tidigare konserter. Festivalarrangörerna i Europa delar information med varandra.
– Har vi haft en bångstyrig artist som inte agerar säkerhetsmässigt, så varnar vi andra. Det finns ingen artist som vi släpper upp utan att först gå igenom säkerheten med dem.
Men de flesta artister är säkerhetsmedvetna och ställer själva höga krav, påpekar han.
Anna Sjölund jobbar på konsertjätten Live Nation sedan många år. Idag har hon ansvar för deras evenemangsverksamhet i öst- och centraleuropa. Hon önskar att de svenska initiativen hade lett till större förändringar.
– Det har gjorts mycket som är bra, men jag tycker att man kunde ha gjort mer. Det är inte alltid som myndigheterna har kunskap om och intresse för publiksäkerhet.

—————————————————————-

Tidernas värsta konsertolyckor

1979: En arenakonsert med The Who i Cincinnati, USA, spårar ur och elva personer dör.

1981: Tre människor kläms ihjäl på en Gyllene tider-konsert 
i Mastens folkpark i Blekinge.

1983: Ett 50-tal barn räddas i sista stund från att klämmas ihjäl när Carola uppträder i Hede.

1987: Kaos utbryter vid en U2-konsert vid Eriksbergsvarvet i Göteborg. Ett 100-tal personer lyfts ut och ett 10-tal förs skadade till sjukhus.

1999: En folkmassa på väg från en konsert i Minsk, Vitryssland, kläms i en tunnel och 54 personer dör.

1999: En 19-årig flicka kläms ihjäl under en Hultsfredsspelning med Courtney Loves band Hole.

2003: Sexton personer trampas ihjäl i trängseln inför en konsert med den kongolesiske artisten Koffi Olomide i Benin.

2007: Sju dör och 32 skadas vid en konsert i Tunisien. De yngsta är barn i tolvårsåldern.