Det var väl för ungefär en vecka sedan som den kom över mig. Jag hade börjat jobba igen, och det regnade. Känslan av att jag borde haft något, något som inte fanns där. Som borde funnits där, väl? Nästan helt säker på att jag skulle haft en. Sommar 2009. Jag hade gått och väntat på sommaren, hela sommaren, och så kändes det nu som att någon bara skrattade rått och sa att den var slut. Det var som att någon hade kört förbi mig och ryckt åt sig sommaren bakom min rygg och nu var i ögonblicket då jag precis börjat klappa mig på sidan av kroppen och tänkt att jag borde haft något där.
Men den här söndagen är något förändrat ändå. Det är inte slut på augusti hörrni, bara nästan. Man kan säkert bada nästa vecka. ”Det skall bli jättevarmt säger Yr”, ropar jag åt alla som vill lyssna. Och det här regnet som sköljde över mig lagom till MGMT i fredags kväll, det var inget höstregn, jag var varm hela tiden. Jackan torkade till dagen efter men det spelade ingen roll, den fick ändå stanna i väskan, den behövdes inte. Idag lyser solen och jag, jag har varit på festival i två dagar, allt utan att lämna Södermalm.
I år var andra året som Popaganda arrangerades på Eriksdalsbadet i Stockholm i samarbete med Luger, med övervägande tyngd på svenska popakter och några få utländska stora artister som ändå inte är supermegastars.
Och det var liksom fint med regnet till MGMT, glädjen förstärktes när det var sådan grym stämning ändå när de avslutade fredagskvällen till strilandet med Kids och Time To Pretend.
När Markus Krunegård stängde lördagskvällen var det inte fullt lika packat med folk, vilket var synd eftersom hans spelning var fantastisk från början till slut. Han hade ett tight band, klädkod, tufft motljus och framförallt: Mauro Scocco som gästartist. Markus presenterade ”Sarah” som den låt som präglat honom och hans musik kanske mest, och Mauro klev in till andra versen för att avsluta låten själv. Bara det, och kanske Miike Snow urtuffa spelning – se dem när ni kan – var lätt värt de där 500 kronorna som en biljett för två dagar Popaganda kostar. För att inte tala om sensommarpeppen man får på köpet. Det är som stöld nästan.
