Varför sover musikjournalisterna så dåligt nuförtiden? Varför läggs amerikanska musiktidningar ner på löpande band? Sedan webbmagasinet Slate skrev en artikel om musikjournalistikens dystra framtid har ämnet utvecklats till en liten sommardebatt på kulturredaktionerna.
Vi på Novell har sedan dag ett predikat att musikjournalistiken måste våga förändra sig om den ska finnas kvar. Det snabba, konsumentbevakande och tyckande material som alltid har varit basen för musiktidningarnas innehåll och deras annonsintäkter måste bort från papperstidningen och, i den mån det ska vara kvar, in på nätet. Det långa, fördjupande, mänskliga, spännande och välskrivna måste vara tidningens bas. Så ser vår grundläggande analys ut, och så har våra läsare kommit att lära känna Novell.
När svenska medier nu plockar upp denna lätt provinsiella debatt har jag fått chansen att sprida evangeliet om förändring till en lite större publik. I övrigt är det ju en eländig undergångskör, men jag tycker att jag har hållt mig genomgående munter.
Kort summering av de senaste dagarnas debatt:
• Sveriges Radios Kulturnytt hade ett inslag om musikjournalistikens kris. Jag fick ett par minuter på mig att utveckla min syn på varför det inte alls behöver vara så illa. Lyssna här!
• Dagens Nyheter skrev en längre artikel för att fördjupa frågan. Förutom jag själv fick gamle OKEJ-mannen Anders Tegner samt redaktören för vår förmenta konkurrenttidning uttala sig. (Jag går helst inte i polemik med någon om det inte verkligen behövs… men det avslutande citatet är verkligen häpnadsväckande feltänkt och daterat.) Läs hela här!