En anteckning om min favoritartist Michael Jackson, som dog igår.
Tidningarna pratar med rätta om dansaren Michael Jackson, och sångaren Michael Jackson, och videopionjären Michael Jackson. Allt det där är riktigt – det sägs till exempel att MTV inte överhuvudtaget roterade svarta artister innan Thrillervideon.
Jag vill gärna tillägga en sak med min idol Michael Jackson, som många har missat idag.
Vi som var barn of color (alltså mörkhyade) i Sverige på 80-talet såg upp till Michael Jackson eftersom han var svart. Jag tror att det fortfarande är sant. Han representerade ett försvar mot de vita idolfantasier som vi riktade mot oss själva. På pojk- och flickrumsväggarna hängde vita superstjärnor som villigt slingrade sig in i våra föreställningsvärldar. Jag tror många av oss var vita, i fantasin.
Michael var svart. Och han sjöng om tredje världen. Han sjöng om rasism och om att rädda planeten.
Att han själv blev vitare och vitare med åren gjorde det bara extra intressant. Oivvio Polite har skrivit supersmart om detta i texten White like me:
”Michaels exempel visar hur det kan gå för den som verkligen iscensätter sig själv. Hans transformation håller sig inte inom det rasistiska systemet. Den kommer aldrig att betala sig. Han har skjutit sig ut ur omloppsbanan. Han är vår tids störste antirasist.”
Man kan tänka sig att det här hänger ihop med att han fortfarande är ofattbart stor i alla de länder jag har besökt i Afrika. Synen på Michael Jackson där är i allmänhet betydligt mer tillåtande än här i Sverige. Senast förra veckan hörde jag förresten en flicka i radion som svarade på frågan ”Vad skulle du göra om kommunen (jag tror det var Södertälje) fick mera pengar?”:
”Bjuda hit Michael Jackson”.
Nu ska jag ta på min vita fingertejp och lyssna igenom skiva för skiva.
2 kommentarer
Minns när jag och mina syskon var små och satt i ett rum söndertapetserat med Michael Jackson-affischer och lyssnade på The King of Pop. Min storasyster var helt besatt, hon var ett av de där galna fansen man ser på tv som gråter.
Vad man än tycker om Michael så måste man ändå erkänna att en STOR människa har gått bort.
Det sorgligaste, tycker jag, är att liksom han led in i det sista. Alla anklagelser och all skit han fått ta, han fick aldrig vila från det…
Därför känns det nu på ett sätt som att han äntligen fått sin ”vila”… R.I.P. Michael Jackson.
Jag har vuxit upp med Michael Jackson´s låtar. Jag kommer alltid att älska honom och kommer att sakna honom oerhört mycket. Hoppas att han har det bra nu och att inget ont händer honom. och må gud hjälpa hans barn genom detta smärta som har skapats.
R.I.P Michael Joseph Jackson <3<3