Monique Wadsted om upphovsrätt, övertygelse och sina flöjtrockande idoler

KRITIKERN

“Onödigt att det görs nya låtar”

Advokaten Monique Wadsted har blivit upphovsrättens ansikte utåt i svensk media. Hon är också ett stort fan av det joddlande flöjtrocksbandet Focus. Novell träffade henne för att prata musik.


Det är två dagar innan Stockholms tingsrätt kommer med sin dom mot The Pirate Bay. Monique Wadsted står vid kulmen av ett fem år långt arbete med en av de senaste årens mest omdiskuterade rättsfrågor. Genom sina raka uttalanden till stöd för sina klienter, de amerikanska filmbolagen, har hon hamnat i rampljuset som en symbol för hela upphovsrättsindustrin.

Nu sitter hon i ett konferensrum på advokatbyrån, bakom ett fruktfat och belgisk bjudchoklad. Hon slår ut med armarna, lugn och på ett sätt överraskad att så mycket ljus fallit på just henne.

- “Excuse me, I’m only the pianoplayer”, säger hon.

Samtidigt spelar Monique Wadsted sitt piano med övertygelse. Hon tvekar inte att tala om fildelare som snyltare, och det är sådana uttalanden som gjort att hon tvingats vänja sig vid elakt skvaller på bloggar och internetforum.

När tingsrätten två dagar efter vårt möte dömer de fyra åtalade bakom The Pirate Bay uppstår ett ramaskri bland såväl fildelande fjortonåringar som medelålders kulturdebattörer. Piratpartiet får mer än 15 000 nya medlemmar på bara ett par dagar. Just nu vet Monique Wadsted ingenting om det, för henne är det lugnet före stormen, och medan högvakten går förbi utanför fönstret lyssnar hon på den första låt Novell har tagit med.

#1

Olafúr Arnalds - Raein

- Är det filmmusik det här? Det skulle kunna vara introt till en Beckfilm. Någon sorglig historia om en flicka som går ensam på en väg. Något otäckt kommer att hända.

Det är Olafúr Arnalds, en isländsk musiker som komponerar en låt om dagen den här veckan. Det här är gjort idag.

- Han kommer säkert att bli en stor producent av filmmusik. Det passar väldigt bra till TV och film det här.

Lyssnar du på klassisk musik?

- Inte särskilt. Jag lyssnar inte på så mycket musik överhuvudtaget. När jag är hemma prioriterar jag att titta på tv. Jag är väldigt intresserad av film och tv, så för mig är musik ofta kopplat till röliga bilder. Jag tror att det är så för många människor. Fram till trettio så lyssnar man väldigt mycket på musik och ens umgänge cirkulerar runt musik, sedan gör det inte det längre.

Vilken musik cirkulerade din ungdom kring?

- Melodisk hårdrock. Ett av mina favoritband hette Focus. På 70-talet var mycket väldigt experimentellt och det som uppfanns då spelas fortfarande, mycket av det man hör idag är som sämre varianter av det. Det verkar vara onödigt ibland att det görs nya låtar - originalen är mycket bättre.

#2

Max Peezay - Boven i dramat

- Vad kan det här vara? Massive Attack, nej… Är det de där med Hundarna…

Fattaru? Det är ganska nära.

- Är det Ken Ring? Timbuktu…? Jag gillar hiphop. Det är en av få saker som verkligen har varit nyskapande och som gett utrymme för ett nytt språk. Jag har lyssnat mycket på Petter.

Det här är Max Peezay, som hoppade av Pirate Bay-målet.

- Ah, han som inte ville vara med.

Vad tycker du om det ställningstagandet?

- Varje upphovsman har rätt att bestämma, det är det som allt det här handlar om. Finns det en upphovsman som vill eller inte vill göra sina verk tillgängliga, så ska han få göra det. Det ska vi andra respektera.

Men man skulle ju kunna invända att det nästan inte finns några upphovsmän som äger rättigheterna till sina egna verk?

- Det bestämmer de faktiskt själva. Ingen har tvingat dem att överlåta rättigheterna. Det jag har hört - jag är ingen expert även om jag företräder några musiker - är att det går bättre om man har skivbolag. Det är inte så lätt att göra det själv.

Internet har gjort att artister kan slå igenom själva.

- Man kan göra det, men det är inte jättelätt. Det räcker inte med att lägga ut en låt på Myspace och sedan bli världsberömd. Skivbolagen är inte människor som sitter och stoppar fickorna fulla med pengar. De gör ett jobb som man ska ha respekt för.

#3

Caroline af Ugglas - Snälla, snälla

- Det här känner jag igen. Det är hon af Ugglas. Man kanske skulle kunna tro att jag gillar det här väldigt mycket, men det gör jag inte.

Du har tagit många uppmärksammade mål: från Swedish Match och Spermaharen till Pirate Bay. Har du en drivkraft att synas?

- Nej. Men jag har en teori att de människor som syns vill synas. Varför vet jag inte, det kanske är att man är rädd för vara osynlig annars.

Skulle du kunna ha blivit rockstjärna istället?

- Nej. Men jag har faktiskt provsjungit för ett band en gång. De tjatade, jag tyckte att det var en dålig idé. Och det gick riktigt dåligt.

#4

bob hund - Fantastiskt

- Det här låter som B-52’s… eller Depeche Mode. Det är ju Olle [Ljungström]. Nej, det är det inte. Det låter väldigt svensk rock det här, de här riffen. Det är okej, men inget jag skulle köpa och ta med hem.

Det är bob hund.

- Det har jag nog aldrig hört.

Den här singeln släpptes i endast ett exemplar på Ebay. Den gick bara att spela trettio gånger, men det ingick en skivspelare. Den såldes för uppemot 10 000 kronor. Är det något du skulle kunna tänka dig att köpa?

- Inte den här. Det låter mer som en happening, eller ett konstevent. Nätet producerar oanade möjligheter att marknadsföra sig och komma ut och tjäna pengar. Men “Hocus Pocus” med Focus hade jag kunnat betala mer än 10 000 för.

Det är många band som gjort liknande saker. Moneybrother sålde tomatsoppa för att lansera sin nya skiva. Oscar Schönnings, ett svenskt jazzband, gav bort sitt nya album till busschaufförer. Hur tolkar du det?

- Allt någon har lust att göra för att sälja sin skiva är fine, så länge det inte är brottsligt. Samtidigt blir jag lite illa till mods när jag tänker på fildelningskulturen - den tar fram mycket av det sämsta hos människan, den snyltande människan. Som dessutom är beredd att ta till väldigt starka argument för att få fortsätta snylta.

Det här är frågor som upprör folk. Du får utstå hårda ord på nätet.

- Att det blir så mycket fokus på mig personligen är ganska bisarrt. Det är jag inte van vid som affärsjurist.

Har det någonsin fått dig att fundera på att göra något annat?

- Nej, det har det inte, tvärtom. Jag ska inte säga att näthatet triggar mig, men det påverkar mig på så sätt att jag känner att det jag gör är viktigt. Jag är en av få som står upp på den här sidan och säger att det här är viktigt: ni ska sluta snylta.

Saknar du stöd av artister?

- Ja, det gör jag faktiskt. Eller saknar… jag kritiserar inte någon. Jag sitter här i en trygg miljö på vår advokatbyrå med stora bolag i ryggen, jag riskerar inget. Men jag förstår enskilda artister och konstutövare som inte vill göra det. Det är jätteobehagligt även för mig som sitter i den här trygga miljön, så om dessutom hela ens karriär hänger på det…

Men du tycker att det är konstigt att…

- Jag tycker inte att det är konstigt att enskilda artister inte går ut och säger att det här inte är acceptabelt. Varenda en som gjort det har blivit hånad.

#5

Passion Pit - Smile Upon Me

- Det här var lite tråkigt.

Du känner många av kultur- och mediemänniskorna i Stockholm. De flesta var där när du hade ett gigantiskt femtioårskalas…

- Det var helt fantastiskt. Jag är fortfarande alldeles överväldigad av den upplevelsen.

Några av dem spelade skivor. Hur kom det sig?

- Jag hade inget intresse av att ha ett band utan ville ha skivspelad musik. Så jag frågade folk jag träffade. Jag hade önskat att Belinda Olsson och Karolina Ramqvist skulle spela pojkbandspop, men det funkade inte. Nu var Gustav Gelin huvud-dj och sedan spelade Katrin Schulman, som jag precis hade lärt känna.

Gustav Gelin skrev efteråt att 80 procent av det han hade spelat var nedladdat.

- Jag kan väl säga såhär: jag har aldrig laddat ned något själv. Mer än så kan man inte göra. När jag frågade honom om han ville spela tänkte jag inte ens att det kunde vara så.

Kändes det jobbigt?

- Lite. Jag har tagit så tydlig ställning. Och om det nu är sant - om det inte kan vara så att han retade mig - så har han inte respekterat mig ordentligt.

Du har blivit lite av ett ansikte utåt för de här frågorna. Hur mycket kommer från klienterna och hur mycket är en övertygelse?

- Det skulle inte vara möjligt för mig att vara ett ansikte utåt om det inte var en personlig övertygelse. Det går hand i hand.

#6

Fever Ray - When I Grow Up (Dan Lissvik remix)

- Det här är okej, hennes röst är intressant, men det går för långsamt. Sedan gillar jag inte de sydamerikanska takterna.

Mycket av dagens kultur bygger på remixar och samplingar. Hur ser du på det ur ett upphovsrättligt perspektiv?

- Upphovsrätten är ju väldigt tydlig: utveckling kommer av att vi inspireras av varandra. Det har upphovsrätten tagit hänsyn till. Att inspireras och skapa något i anslutning till en annans verk är helt tillåtet. Men det är inte tillåtet att kopiera något utan tillstånd.

EU ville nyligen förlänga upphovsrätten för musik till 95 år. Nu gick inte det igenom så långt. Men är det rimligt tycker du?

- Frågan är inte jätteenkel. Man kan ta exemplet med de tidiga Musse Pigg- och Kalle Anka-filmerna. En grupp tycker att det är dags att filmerna kommer ut i “the public domain” nu, medan Disney menar att det är de som har investerat och marknadsfört dem och att inga andra ska få tjäna pengar på deras investering.

Många av Disneys filmer bygger på gamla sagor. Om det var upphovsrätt på dem så skulle Disney aldrig ha kunnat göra “Snövit”?

- Då hade man gjort dem på något annat sätt. Det är också en princip inom upphovsrätten att själva temat inte är skyddat. Det är namnet och formen som är skyddade. Det Disney sannolikt hade gjort var att skaffa en licens att använda bröderna Grimms manus, som andra gjort med Pippi Långstrump och Mumin.

Fanns det något som du kommer lyssna på i fortsättningen?

- Av det du spelade upp? Det skulle i så fall vara han, vad heter han? Avhopparen.

TEXT: JOHAN SCHEELE

FOTO: Viktor Gårdsäter