Grattis Victoria önskar Ken Ring
En sån här dag, när alla pratar om att kronprinsessan ska förlova sig med en gymnastiklärare, var det väl?, tycker jag att man gott kan damma av den här gamla skandalhitten:
Zanyar Adami skrev förresten ovanligt läsvärt om Ken Ring-gate i en text som publicerades på Expressens kultursidor för ett par år sedan:
När rapparen Ken Ring från Kulturhusets tak skrek ”Våldta Madeleine”, ”Storma slottet” och pekade ut prins Carl Philip som bög blev han medialt korsfäst. Då var det inget snack om konstnärlig frihet. Ken menade självklart inte att publiken bokstavligen skulle storma slottet utan använde det som en metafor för systemet. Ingen lyssnade på hans förklaring utan han tvingades be om ursäkt offentligt och plattan plockades bort från varenda skivhylla. Vår kungafamilj rör man inte. Speciellt inte om man är en svart man från förorten. Men är man en vit gubbe från Värmland kan man i yttrandefrihetens namn kränka profeten Mohammed, som är långt heligare för muslimer än vad vår kungafamilj är för oss.
Hela inlägget finns här.
Nej, att “våldta Madeleine” är och förblir en keff “metafor” för anti-rojalism och anti-systemism. Men visst, i övrigt har ju Adami rätt.
Nä, “våldta Madeleine”-raden är såklart inte helt okej. Men, som Adami säger, så är det här framträdandet ett intressant exempel på var gränsen för yttrandefrihet går. Och för vem.
När Zanyar skrev den här texten var resten av kulturjournalisterna upptagna med att diskutera Lars Vilks och yttrandefriheten på ett ganska onyanserat sätt. När man går igenom allt som skrevs då framstår den här texten, tillsammans med en handfull andra, som en liten pärla av klarsynthet.