Minns ni Ksenia Sitnik som vann 2005 års version av Junior Eurovision Song Contest? Kanske inte.
Att jag kommer ihåg henne beror inte så mycket på det faktum att hon vann den något obehagliga barnupplagan av vuxna melodifestivalen. Andra vinnare från senare år, som ryssen Alexey Zhigalkov och María Isabel från Spanien, har gått mig totalt förbi, men Ksenia minns jag. Hennes vinnarlåt, ”My Vmeste”, eller ”We Are Together”, var nämligen en helt skamlös Minsk-hyllning som kunde ha gjort diktatorn Lukasjenko tårögd:
I see the clouds dancing / I smell the bread and milk
My land is that I fancy / We are the family
Enligt sina vitryska managers hade den då tioåriga Ksenia skrivit låten helt själv. Ifall det är sant har hon en fin framtid att se fram emot inom någon nationell propagandabyrå.
Strategin att använda den i Östeuropa mycket populära melodifestivalen som ett politiskt verktyg lever kvar, verkar det som. Igår annonserade Georgien sin kandidat till årets festival. Den heter ”We Don’t Wanna Put In”, och texten går såhär: ”We don’t wanna put in / The negative move / It’s killin’ the groove”. Och i nästa vers: ”Gonna try to shoot in / some disco tonight”.
Att uttalet låter snarlikt ”We don’t want no Putin” respektive ”I just wanna shoot him” är såklart bara en olycklig slump. Speciellt med tanke på att Ryssland under förra året gjorde delar av Georgien till en fotbollsplan. (En störande detalj i sammanhanget är att förra årets georgiska bidrag hette ”Peace Will Come”.)
På melodifestivalens internationella webbsida är en hel del ryska musikälskare en liten aning upprörda. Och här kan man döma själv.