Alla statsministrar är bra
När jag läste nyheten om att en förvirrad man hade försökt ta sig in i Mona Sahlins hem kom jag att tänka på en av mina favoritdikter av Thomas Tidholm. Jag tror den handlar delvis om den idrottsgren som kallas personpolitik. Fast mest om att det är jobbigt att vara ensam. “Statsministrarna” heter den:
Jag har inget att säga
om valet av ny statsminister. Den förra var bra
och jag tycker den här också är bra.
Jag tycker alla statsministrar
är precis lika bra. Jag tycker
att dom har tid att prata med den vanliga
människan som är ute och går. Då tycker jag
att dom på något sätt står och
målar sig i ansiktet. Då tycker jag
att dom håller bra färg.
Jag tycker att dom kan säga
att vi har demokrati
ungefär lika bra. Alla säger olika
men alla säger lika bra om demokrati,
och om skatterna är också bra på alla håll.
Jag tycker alla statsministrar
är som folk är mest
lika bra och vill helst bo i vanlig lägenhet
lika bra. Då tycker jag
att dom ska ha larm.
Statsministrarna har regeringskris tycker jag
ibland, då tycker jag att dom är med i TV
och säger som det är med pannan och munnen
i olika vinklar, fast bra. Då tycker jag
att dom är rädda för konsekvenserna.
Jag tycker att alla statsministrar har
lika bra fruar, som dom tar med sig på fester i
ganska bra klänningar med broscher. Då tycker jag
att alla fruar betyder lika mycket för sin man.
Då ser man att dom sitter ihop.
Jag tycker att alla statsministrar har lika
hemligt telefonnummer så att man inte kan ringa
på nätterna och säga att man mår bra eller
om man inte mår lika bra. Då får man klara sig
och vänta tills nästa val. Då sover dom.
Jag tycker att alla statsministrar är bra
och alla utrikesministrar och kommunikationsministrar
och invandringsministrar är lika bra.
Jag tycker att när dom dör kommer det nya
och dom är också lika bra.
*****
Annars inte så mycket nytt att rapportera just nu, Novellbloggen har sommartid. Men snart är den tillbaka med rapporter från bland annat Way Out West. Häng kvar.
