Festivalsommar invigd

Då har det börjat och det var inget som skulle göras i stillhet. Med blåmärken och potentiell spricka i ben förorsakad av bordsdans, är festivalsommaren invigd. Vissa har redan varit på festival, på Siesta! till exempel, som verkar ha varit urmysig. Andra tog steget nere i Småland i helgen, även om det tydligen inte var lika många som vissa hade hoppats.

Själv gav jag mig in i leken igår, på WTAI, med pardon alltså. Detta trots variabler som oftast brukar dra ned tempot lite: stadsfestival (definitionsfråga, stora skuggan ligger mycket vackert beläget vid sjö), spöregn bitvis, och dyr mat och öl. Själv var jag del i någon slags möhippa, det kan ju ha med saken att göra. Det var inte stillsamt. Och överlag så får väl WTAI sägas vara en ganska testosteronstinn festival. Fotbollen var prioriterad och välbesökt.

Sist och bäst spelade Foo Fighters. Deras mainstreamrock var tydligen precis vad jag, och vad det verkade,  de andra artontusen ville ha när natten slog över mot söndag. Everlong liksom.

One down, hur många som helst kvar att gå.