Shosholoza

a) Det som händer i Alexandra i Sydafrika nu är väldigt otäckt. Men, tyvärr, väntat. Talet om flyktingar i landet är sedan länge väldigt uppskruvat. När jag var där senast kunde jag höra hårresande rövarhistorier, inte olika vissa svenska vandringsskräckisar, om Nigerianer som kidnappar folk och säljer dem som slavar i Johannesburg och sånt.

Det är framför allt flyktingar från Zimbabwe, och Moçambique som blivit måltavla för den rådande svallvåg av främlingshat som tyvärr verkar forsa söderut, mot KwaZulu-Natal.

Det är bara att sluta ögonen och hoppas att president Mbeki inte väljer att skicka in armén i landets så kallade Squatter Camps.

b) Sången ”Shosholoza” är lite som Sydafrikas ”små grodorna”, åtminstone i den meningen att det är svårt att hitta någon som inte kan den. ”Shosholoza” är zulu och betyder ”gå framåt”. Sho-ljudet är också ljudhärmande: tänk er ett ångtåg som sakta tuffar igång.

Det sägs att Shosholoza traditionellt sjöngs av arbetslag nere i gruvorna i Johannesburg. Troligen arbetade de, då som nu, under helt vidriga förhållanden. Det sägs också att arbetarna utvecklade ett kodspråk genom att slå med handflatorna på skaften till sina gummistövlar. På så sätt utvecklades en dans som hånade vakterna när de vände ryggen till. Jag har ingen aning om det fortfarande dansas nere i gruvorna, men traditionen lever kvar i form av så kallade Gumboot groups:

Shosholoza är en vacker sång. Självklart har den i det nya, ”fria”, Sydafrika förvandlats till vara, i ett utslag av erfarenhetsmässig gentrifiering. Här har ni en version av sången som kanske inte är den bästa, men den är sjukt innerlig. Dessutom en bra påminnelse för den som ibland får för sig att afrikaner alltid är musikaliska.

—

Förresten. På tal om främlingsfientlighet så ska vi inte vara lugna. En verkligt otäck mörkerman har länge haft nåt slags frikort i svenska medier. Tack, Gringo, för att ni påminner om var Bert Karlsson kommer ifrån!