The End is Near

I kväll sänder SVT det första av tio avsnitt av den amerikanska tv-serien John from Cincinnati.

Serien, som bygger på författaren Kem Nunns egna litterära nisch “surf noir”, cirkulerar runt den tilltufsade men begåvade surfarfamiljen Yost. En till synes förståndshandikappad rockabilly, John från Cincinnati, dyker upp från ingenstans och rör om i den drog- och incenstspäckade grytan. “The end is near”, är hans budskap.

Castingen är helt underbar. Luke Perry (90210) som den cyniske surfarsponsorn Link Stark, Luis Gusmán (P.T. Andersons stall), Rebecka DeMornay (Handen som gungar vaggan), brillianta Ed O’Neill (ni vet, den misogyna pappan i Married with Children) som den helt oemotståndliga ex-snuten Bill Jacks.

Kolla vad han kan, Ed:

John from Cincinnati avfyrar oblyga blinkningar till David Lynch, särskilt när det gäller den svarta kaliforniska romantiken, surrealismen i de smutsiga miljöerna och den absurda humorn.

Precis som en rad Lynchproduktioner lider John from Cincinnati av oplanerat manusförfattande. Man känner liksom hur författarna trevar sig fram, hur de räknar med att ha så pass mycket tid på sig att lite självmotsägelser, lite obegripligheter och lösa trådar, fixar sig i längden.

Det gör det inte. Tänk på Twin Peaks. Lynch och medförfattaren Mark Frost trodde också att de skulle få en tredje säsong på sig att fixa till den allt mer skruvade historien, men det fick de inte. Och Twin Peaks tynade bort i takt med att tittarna övergav serien.

Och det är troligen därför John from Cincinnati dör så plötsligt. Kort efter att första säsongens tionde och sista avsnitt hade sänts i USA, meddelade bolaget HBO att serien skulle läggas ner. Det är alltså ett långt ifrån helgjutet äventyr som inleds med kvällens avsnitt. SVT måste helt enkelt ha bestämt att de tio första avsnitten är så värdefulla (kostsamma?) att det inte gör något att serien inte får någon fortsättning.

Men! Soundtracket går inte av för hackor. Ledmotivet är Joe Strummer and the Mescaleros: “Johnny Appleseed”. Den kan man inte höra för många gånger:

—

Tilläggas bör att Fjodor Dostojevskij skrev Brott och straff som en följetong i den ryska tidskriften Russkij vestnik, så den är inte heller helgjuten. Per definition.