God is in the House!
Idag lyssnar jag på Gnarls Barkleys skiva “The Odd Couple”. Soulmaskinen Cee-Lo har aldrig låtit sig insorteras i samma arkivskåp som annat Dirty Southfolk, varken musik- eller textmässigt. Och trots att han har gjort mig sällskap genom åren har hans övergripande ärende inte blivit tydligt förrän nu.
Såklart har jag registrerat att prefixet ”preacher ”strös i Cee-Lo:s fotspår som journalistisk konfetti, och mycket riktigt är han en tvättäkta son of a preacher man. Men att han är lite av en religiös dåre har jag lyckats missa. I en intervju i en Atlantablaska 2002 liknar han sig inte desto mindre vid en trumpet som ödmjukt låter sig genomblåsas av Herrens vind.
Ödmjukhet är emellertid inte någon faktisk prioritering, snarare är det en något mer, vi kan väl säga… kristdemokratisk lyriker som gör sig gällande. Ta “The Odd Couple”s inledande spår “Charity Case”, med lätt motbjudande bismak av högerkristendom och nedmonterad trygghet: “If I help somebody, baby there’s mercy for me / Ah, charity”. Eller den gammaltestamentliga “Neighbors”, där texten förefaller spira rätt ur Herrens tionde budord: ” My neighbor wants what he sees / My neighbour thinks he wants to be me”. Och inte kan en låt med titeln Blind Mary vara helt utan kristna konnotationer?
Mary, eller Maria (hon som smorde Jesus fötter, inte jungfrumodern) hade som ni vet en bror vid namn Lasaros. Denne Lasaros har under våren aktualiserats av en annan predikant med gammaltestamentlig pensel; Nick Cave.
Albumtiteln Dig, Lazarus, Dig!!! är givetvis inte bara en uppmuntran till Lazarus att digga saker. Lasaros var ju den döde från Betania som Jesus väckte till liv efter fyra dagar (dig betyder ju också gräv!). Refrängen lyder ”I don’t know what it is but there’s definitely something going on upstairs”. En subtil teologisk rad från diktaren som inledde en av 90-talets vackraste kärleksballader med den opoetiska förkunnelsen “I don’t believe in an interventionist God”. Är det inte också en elegant referens till den nu 24 år gamla debuten “From her to Eternity”, där jaget bor i våningen under en sorgbunden kvinna och dricker de tårar som sipprar ner genom golvplankorna?
Nick Cave intar en annan position än Cee-Lo, en mindre tvärsäker och mer agnostisk, ibland uppgiven gudssyn. Under föreläsningen “The secret Life of the Love Song” liknar han kärlekssången vid en filt slängd över en osynlig man - en skapare av form och kontur. Med andra ord: när Nick Cave sjunger om kärlek sjunger han om gud.
Så… när SVT ikväll når halvtid i musiktävlingen “Psalmtoppen” är de i gott sällskap. Kristen musik är onekligen i ropet våren 2008.
—
Hörrni. Som bonus: här är den vackraste och samtidigt mest intoleranta kristna låt som har skrivits.
