En demokratisk fest
En av de mer intressanta diskussionerna efter Novellfesten är den om att vi inte hade någon gästlista. “Det är ju fett med demokratiska evenemang utan gästlistor, vipkort och kindpussande entrévärdar”, hävdar DN På Stans Axel Björklund. Sedan utvecklar han emellertid ett långt resonemang om hur vakterna bör bete sig OM man nu sysslar med sådana gästlistelösa tillställningar.
En annan kamrat, som spelade skivor, bad mig innan festen att släppa in hennes 37 vänner gratis. Jag försökte förklara att vi inte hade någon gästlista, men det var lättare sagt än gjort. Igår klagade min vän på att “listan fungerade så dåligt”.
I såväl Björklunds som min dj-kompis fall tycks utgångspunkten vara att det är konstigt (möjligen lite gulligt) att Novellfesten inte hade någon gräddfil som diverse medie- och kreddfigurer kunde glida igenom. Men när blev det kutym att ha det? När blev det en mänsklig rättighet att få nonchalera 800 pers som köat i två timmar?
Novell är en tämligen demokratisk tidning där alla större beslut tagits av redaktionen gemensamt. Det kändes därför ganska självklart när vi planerade festen att inte ha någon gäst- eller gåförbikön-lista (men däremot bjuda på kaffe och tre sorters kaka). Om Stureplanifieringen gått så långt att vi därmed framstår som ur led med tiden, är det bara att beklaga.
Åh vilket skit. Bra beslut, redaktionen.
Vad är det som är så svårt med att punga ut med en hundring för att gå på fest? Hur skulle det kunna vara gratis? Varför skulle det vara det? Och vill man inte stå i kö får man väl komma i god tid? Det är så oerhört enkelt.
jag tycker det var skitbra att vi inte hade en gästlista. speciellt som lokalen hade en gräns på ~350 pers. då känns det som att det inte hade varit någon idé att ha en “vanlig” kö eftersom lokalen snabbt hade fyllts av folk som stod på gästlistan. hur sjysst vore det mot alla som köat?